Jag ser världen genom solglasögon
Du står vid Herr Dödens smärttröskel
Du är en perfekt start på en usel dag
Allt du glömt, och allt du förträngt,
nu kommer hela alltet åter tillbaka,
likt tusen och åter tusen knivhugg,
en isvind av AIDS-infekterade rakblad
Jag kallar dig för "hora" av en anledning
Det var som en frusen natt i S:t Petersburg,
då öststatskylan inte direkt var på din sida
Tunt, stripigt hår, trådar av själanöd
Gaserna, utsöndrade från din anorektiska,
lungsjuka kropp, var kvävande
Klädd i trasor, drabbad av könssjukdomar
Du blir neddragen i det kolsvarta fördärvet
Tårar ger ingen fribiljett härifrån,
istället drog du otursdagens nitlott
Du har alltid varit död i mina ögon,
du ska nu bli det i andras, också
Dö för världen, som härnäst står på tur
Sakta försvinner ditt korta liv
Jag ejakulerar på ditt benvita lik